Känslan jag har idag är som när vi hade kast med liten boll på friluftsdagarna i skolan.
Jag kastade iväg min boll med all kraft och den inte nådde längre än några futtiga meter framför mig.
Hur jag inte kunde avläsa med vilken teknik mina klasskamrater kunde kasta tre gånger så långt.
Känslan idag påminner om den frustration som växte i mig då. Ingen pedagog gav mig en nyckel in detta uttrycksätt
- kast med liten boll.

Idag är det dags för mig att vara pedagog som delar ut nycklar och min förhoppning är att alla ska få en ingång.
Jag drar till Moderna museets samling och modernautställningen igen.
Denna gång med en ivik grupp från gymnasiet där jag praktiserar.
( Ivik= Introduktionsutbildning för nyanlända elever inom ramen för gymnasieskolans individuella program).
Jag har fått chans att utforma ett litet program åt denna grupp efter att vi tagit del av den visning som skolan bokat.
De frågor jag ställer mig just nu är varför skolan valt en visning av den ordinarie samlingen istället för den nya samtidskonsten.
Jag undrar också hur denna guidade visning på ca 1h kommer att utformas efter en grupp där de svenska språk kunskaperna varierar.
Mitt arbete att utforma en uppgift har fått utformas utefter att de kommer få lyssna på mycket information från museets guide.
Jag vill bryta in på något vis och återgå till upplevelsen av att vara i museets rum. Jag vill att de ska få se den moderna utställningen. Jag anser att Modernautställningen med samtidskonst skulle ge denna grupp en ingång till samhället och vad som faktiskt sker i Stockholm idag. De kommer att få en bild av ett verks som de ska söka upp. När de hittat konstverket ska de ställa en fråga som om objektet var en person de vill lära känna Ex, Varför låter du? Varför är du gjord av pinnar? osv.
De får i uppgift att skriva ner frågan och vid samling på skolan nästa vecka kommer vi tillsammans att försöka hitta svar på frågorna.

Kajsa Dahlberg Moderna utställningen 2010


Besöket på Moderna fungerade.
Vi använde oss av en lista med beskrivande ord för att få fatt i va det var vi kände inför de verk vi tittade på. Tydligt blev dock att det hade behövts en kortfattad beskrivning av varje verk och hur konstnären arbetat för att få den för förståelse som krävs för att uppleva verket. Det visade sig vara lätt att hitta på sin egen mening annars eller inte se någon mening alls.
Det var tacksamt att vi valt ut verk till varje grupp innan genom att dela ut en bild från katalogen det blev som en liten skattjakt.
Nyckeln in i samtidskonsten på denna utställning blir att skriva upp namnet på det verk och konstnär som man tyckte var mest spännande.
Den minnesanteckningen kommer sedan bli något av en tråd att nysta vidare in i samtidskonsten med. Googla, läsa, och samla i en mapp. Kanske en första samtida kulturell referens att bygga ut sig efter.

"Good art embodies our story,it does not remind us of our story"

Citat av Jerome Bruner

På tisdag ska jag till Moderna Museét och presentera för mina vänner hur man kan ta del av en utställning om samtidskonst.
Mina tankar är oerhört högt flygande och svåra att få fatt i.
Jag vill så mycket.
Hur ska jag som blivande bilpedagog utforma en ingång och möte med samtidskonst som ger utrymme samtidigt som det bottnar?

Om jag tänker att konst är en narrativ berättelse så kan det vara så att vi alla bär spår av konst inom oss. Människan är en berättelse. Vi skapar vår berättelse i mötet med andra och påsåvis kanske också genom mötet med samtidskonst. Det handlar om en social process, speglingar. Konsten är en värld av historier. Hur kan man kliva in i denna konstvärld på några timmars studiebesök?

Jag har hittat två liknande kort i memoryspelet;

Konsten handlar om meningsskapande
Lärandet handlar om meningskapande

Morfar betalar i en automat strax innanför carporten. Vi är på Statoilmacken och jag sitter i framsätet på platsen som egentligen är avsedd för mormor. Hon lagade lunch till oss tidigare innan vi åkte och nu ligger hon kvar där hemma utsträckt med korsordstidningen på sängen och med papiljotter i håret.
Morfar kommer in i bilen igen och sätter sig jämte mig och ler finurligt. Nu så, nu börjar det.
Det mekaniska ljudet väller upp från ena hörnet av biltvätten och vatten regnar över oss.
Det är mörkt där inne i garaget och jag tycker det är lite som på bio. Den stora gula cylinderformade borsten kommer rullande först över motorhuven och sedan upp över vindrutan. Det pirrar i hela kroppen och jag skrattar förtjust och tittar på morfar. Han ler tillbaka liksom nöjd över sitt verk.
Borstarna sveper över med enorm kraft och bilen skummas det är kittlande. Vilken stor tandborste det ser ut som, vad som skulle hända om jag klev ut, kan man dö då morfar? Han säger att vi måste sitta kvar hela tvättiden. Jag undrar om det är förbjudet att se mekaniken den avancerade tekniken. Det är som att åka karusell, nu åker vi tillsammans jag och morfar.
Vi har sett något som ingen annan vet något om, tvättmaskineriet inifrån. Det är vårt hemliga rum.
Efteråt går vi tillsammans in i butiken och handlar. Morfar tar Aftonbladet och jag får Min Häst. Med uppfyllda steg och en känsla av vuxenhet sätter jag mig i bilen och vi åker hem till mormor.

Utvärdering.

När jag läser igenom de anteckningar jag gjort under vårens Mediainriktning blir det mest framträdande i min bok, de små kladdiga bläck teckningar jag gjort. Nu förstår jag vilket värde dessa bilder får för mig att minnas det som sagts under Thomas föreläsningar. Det stämmer verkligen att “Bilden är en yta av outtömligt djup” de små oansenliga bilderna blir en nyckel till att minnas mer än det jag noterat.
Det får mig att tänka på litteraturseminariet med Thomas då vi utifrån ett stycke ur boken “Den ensamme fallosen” skulle hitta pornografiska bilder från nätet att prata om. Jag och Amanda hade läst samma kapitel och att leta efter porrbilder passade oss verkligen inte. Vi pratade mycket om varför vi hade ett sådant motstånd till att leta efter dessa bilder och konstaterade att det handlade om att vi inte ville se bilder för att de etsar sig fast och är svåra att göra sig av med.
Citat från Anja Hirdman “ Bilder är inte underställda samma inlärda kritiska granskande som text, vi får inte lära oss förstå hur de säger hur de gör. Man kan också uttrycka sådant i bild som skulle sticka i ögonen om det skrevs ut i text”
Min och Amandas lösning blev att prata om texten utifrån ett uppslag med modebilder. Vi undersökte vad man kunde hitta om manlig och kvinnlig sexualitet och hur den framställs i dessa bilder det blev ett samtal som handlade mycket om den manliga blicken.

Anteckningsblocket är också fyllt med korta meningar. Det som tycks ha upptagit mitt intresse under våren är i huvudsak identitets skapande och hur detta sker knutet till bilder. Vad gör bilderna med oss och vår syn på oss själva?
Vi har vid några tillfällen i samband med att vi läste boken “Den ensamma fallosen” av Anja Hirdman bland annat tittat på tonåringars bilder av sig själva på nätet. Vad är det man gör när man gör sig till bild framför kameran. Man visar kanske med olika slags tecken i form av kläder, frisyr, en tatuering vem man är eller vill vara. Gränserna tycks många gånger hårfina i sammanhangen och kan man inte koderna är det svårt att förstå med vilka detaljer kommunikationen sker.
I min anteckningsbok läser jag följade stycke hämtat från boken Medie kultur ,Medie samhälle av Jostein Gripsrud.
“Medierna påminner oss om att vi är medlemmar av ett samhälle och en värld med många nivåer” och att det på så vis är flera delar som bygger vår identitet så som sociala, kollektiva, och personliga.Vår sociala identitet får vi till en början genom andra människors uppfattningar om oss och genom de kollektiva sammanhang vi ingår.”

Så vem är den svartklädda flicka med hatt som jag möter på vår workshop på Lava?
Hon skulle kunna vara det jag reflekterar tillbaka att jag uppfattar av hennes stil och attityd. Hon skulle kunna bli en person utifrån vad jag tror hon tänker om mig.
Hennes identitet skulle kunna bygga på det hon tar ansvar för i sitt liv?

Jag följer Amandas blogg och känner mig verkligen träffad när jag läser hennes inlägg om vilka ord man ständigt upprepar i samtal med bilder.

När den svartklädda flickans animation är färdig får jag se resultatet och min första kommentar låter såhär.
-Vad fint, verkligen jätte fint.
Jag har lust att hugga av mig tungan när det är sagt.
Varför väljer jag att uttrycka mig såhär? Jag letar i minnet efter något mer konstruktivt att komma med men det ekar tomt och jag står bara där och ler stort för allt är så bra och fint minsann.
Om jag bara hade gett mig lite tid och inte varit så ivrig.
Det finns så många ord och frågor som hade passat bättre .
Varför tycker jag att det hon gjort är fint? Eller tycker jag ens att det är det?
Vad gör jag med hennes tankar kring filmen genom att bestämma att det är fint,
och vad ger det henne för utrymme att utveckla sina tankar.


Jag håller påsätt och vis på att utforma en yrkesidentitet just nu. Kanske är det därför extra givande att få syn på dessa byggstenar med vilket identiteten formuleras. Thomas har pratat om Lacans spegelteori och vad betyder egentligen det faktum att jag tittar mig i spegeln innan jag går till arbetet. Enligt Lacan är jaget medierat och förmedlat till oss själva utifrån. Vad är det för detaljer som jag måste försäkra mig om finns där innan mötet med andra? I min yrkesidentitet vill att det jag tittar efter i spegeln förutom en tandkrämsfläck eller tillrättalagd ögonfrans, är min nyfikenhet , att är någon “hemma”.
Och nästa gång jag ser en fin film i stop motion ska jag utbrista.
-Vad intressant, låt mig veta hur du gjorde den här?

På min praktik ska de göra om på kontoret. De har anlitat en arkitektfirma som ska komma upp med ett förslag på hur de kan göra om. Vi fick vara med på ett möte och höra hur snacket gick kring lokalen och personalens önskemål. De ska ha en skön fåtölj i ett hörn. En lång bänk vid fönstret så man kan äta lunch och titta ut. Alla ska få sin personliga rullvagn eller korg att förvara sina workshop saker i. Arkitekten sa att de flesta numer sitter i en soffa och mailar hemma, varför inte göra det på jobbet också? Synen på hur man jobbar effektivt har ändrats.
Har den det i skolan också?

Jag tog första bästa bild jag hittade på nätet.
Skolan anno 1900-tal och 2000-tal.
Stor skillnad?